...ja, eller iaf för fnissiga tjejer...dottern & jag har varit på vift och som vanligt blev det mycket fniss o skvaller =), sen har det ju varit rena våren idag så det hjälpte väl till, mmm! Värmande sol från en blå himmel kan verkligen tina upp min frusna själ och allt känns så mycket lättare *ler*

Vi har varit o tittat på guldhamstern dottern ska köpa, jag vill ju egentligen inte titta för jag vet ju hur det brukar bli, hmm...jo då, som jag så väl visste...på vägen hem kunde jag inte hålla mig längre, jag bara måste ha en liten nallebjörn...dom ser ut precis som små nallar...Fick fundera en stund på vart jag ska ha den och kom på att jag har ju ett akvarie i källaren, så det löste sig ju snabbt...dom får tydligen inte bo i vanlig bur och med tanke på mina katter så är ju det här en bra lösning...
Den lilla killen jag ska få hem är vit och långhårig, fast nu ser dom inte mycket ut för världen...dom är ju bara lite drygt två veckor...Skulle ju givetvis tagit kort, men jag skulle ju inte ha nån *fniss*...Dom blir ganska stora, mycket större än jag kommer ihåg sen liten...mamma hade guldhamster som min bror o jag tyckte var skitäcklig...som hon gullade med ofta och gärna...Nu kan jag förstå varför, dom är jättemysiga o sällskapliga små personligheter...
Så nu har jag fått en till "guldklimp" att ställa ut...jag som verkligen älskar djur myser o spinner som en katt *lycka*...

Mamma "guldis"...Guldgruvans Brie...


Pappa "guldis"...Motalavikens Hero of the Night...


...kan ni förstå varför jag inte kunde motstå dom små charmtrollen? =)...iaf, alla som känner mig förstår, haha!

Hann allt med en tur till loppisen oxå, har tittat på ett runt bord ett tag och nu när jag väl bestämt mig så var det givetvis sålt...jaja, så kan det vara...ingen ide att hänga läpp, det finns så många bord och nu har jag ju en anledning att fortsätta leta...sen kunde jag ju handla annat för pengarna ist *fniss*...några  vita kannor och lite annat som ska målas innan jag visar det...nöjd är jag! *ler*

Pratade med en gammal vän idag på telefon, min allra bästa vän sen gammalt *ler*...Hon flyttade härifrån för några år sen och jag saknar henne verkligen...våra barn har växt upp tillsammans och vi har hållit ihop i vått o torrt, men som det så ofta blir glider man ifrån varann när det kommer annat emellan...Hon är den enda som verkligen varit ärlig och sagt ifrån när jag varit på väg att göra nåt tokigt... vilket jag gör ofta o gärna... sen ändå funnits där för att trösta och plocka upp mig, efter att jag inte lyssnat och det blivit helt åt skogen...
Om du läser det här vill jag att du ka veta att jag saknar dig och hoppas du hör av dig nästa gång du kommer "hem" =)

Nu är det snart dax för soffa och virka lite på mina rutor,  som så småningom ska bli till nåt stort (eller litet) =)...rogivande är det hur som helst...

Kram på er alla för att ni orkar lyssna på mitt svammel *ler*